thestartover

jag har sett fram mot att fylla år väldigt länge nu. jag älskar att vakna på morgonen, alla är glad och det bara pirrar i magen. det är nästan bättre än julafton! idag vaknar jag, med svullna ögon, en tomhet och saknad. jag trodde aldrig att det skulle ta så hårt, men djur är djur helt enkelt. och utan att göra något gör dom så mycket. jag vet inte, men för dom flesta känns det som att "äsch, det var ju bara en katt". men för mig var det inte bara en katt, för mig var det en i familjen. det finns massor av minnen, jag backar 5år i tiden. min fina tufs, bara en liten kattunge smiter ut. två dagar senare, samma datum som idag, vaknar jag av att han väcker mig. det var utan tvekan den lyckligaste födelsedagen jag varit med om. i år, blir han sjuk. och tanken på att avliva honom fanns inte. jag fyller ju år, klart han blir bra då.. men det funkar tydligen inte så.

kommer hur som helst att sakna min misse massor, han var ju för fin för att vara sann

 
han gillade kebabsås precis lika mycket som mig


gå på pappas bil..


äta mat..


sova


sova


och sova..